Jag känner mig rättså lycklig idag. Jag har arbetat med mitt projektarbete – något som verkligen behövs kan jag säga! Min position i tidsplanen är inte riktigt vad den borde vara och nu med facit i hand önskar jag att jag hade börjat liiiite tidigare och inte lämnat allt till sista sekund, precis som jag brukar göra.

Men det känns bra nu när jag har kommit igång ordentligt. Det är inte så mycket kvar nu. Måste kämpa så det blir klart och jag får det ur världen!

För jag slogs av en sak igår. Så länge jag har viktiga saker att göra, som till exempel projektarbetet, kan jag inte göra något annat vettigt. Jag vill till exempel inte rita ”på fri hand” eftersom jag vet att jag har annat som måste göras, och jag vill inte blogga heller för den delen, för jag ”förtjänar inte det”. Men jag gör ju inte vad jag ska heller, så det hela slutar med att jag bara sitter på facebook, bloggkoll eller [insert random tråkig site] och bara trycker F5 gång på gång och väntar på att något ska hända.

Detta leder ju för tusan ingenstans! Jag blir bara deprimerad av att inte göra något roligt, och att veta att jag har saker jag måste göra. Så jag har nu beslutat mig för att ta tag i saker och ting igen så att jag kan börja leva på riktigt. Så att jag kan få min inspiration tillbaka.
Och jag är på god väg.

När jag för snart tre år sedan började första året på gymnasiet älskade jag att skriva. Att skriva var min passion och att bli journalist var en dröm jag var helt säker på att jag skulle uppfylla.

Idag är jag inte alls lika säker. Det enda jag är säker på är att min skrivkramp infann sig någon gång under slutet av ettan och att ha gått medieprogrammet har istället för att hjälpa mig att utvecklas, dragit ned mig i en slags kreativ svacka och gjort mig sämre än vad jag var från början. Skrivande är inte längre lika roligt utan snarare förknippat med något ångestladdat. På senaste tiden har det dessutom blivit ännu värre än vad det tidigare varit.

Jag håller i skrivande stund på att jobba med ett reportage som ska vara inlämnat efter lovet. Jag har ingen lust, motivation eller något som kan hjälpa mig att komma framåt. Vad ska jag göra? Vad krävs för att jag ska börja skriva intresseväckande och spännande igen?

Kommer jag ens kunna skriva igen efter studenten? Eller är min förmåga borta för evigt? I guess time will tell och fram tills dess får jag väl kämpa precis som vanliga dödliga måste göra.

Idag är det ett nytt år. Ett nytt decennium. 2010 har startat och jag kan inte säga att jag är annat än förväntansfull.
Gårdagen spenderades med fina människor och det finns nog ingenting jag hade velat göra annorlunda.

Först kom Andreas hit och vi åt middag tillsammans med mamma, pappa, Annika och Lars (och Alex såklart) bestående av rökt fläskfilé och klyftpotatis. Otroligt mumsigt och helt klart en perfekt avslutning på måltidsåret (ehh?). Till efterrätt blev det pannacotta med kolasås som inte heller satt helt fel.

Nyårsoutfiten

När tallrikarna var tomma och magarna mätta begav Andreas och jag oss till Hässleholm där det var nyårsfest hos Kalle och Amelia. Lite utstötta vill jag nog påstå att vi var i början med tanke på att alla redan varit där ett par timmar, men stämningen lättades upp med lite lekar. Först körde vi ”sanning eller bullshit” som i princip går ut på att man ska gissa om ett visst påstående är rätt eller fel. Tyvärr gick det inte så bra för vårt lag, så det är tur att jag inte är någon dålig förlorare. Jag menar, ofta Andy Garcia hade en siamesisk tvilling när han föddes (ja) och att det finns en och att det finns en 63 våningar hög hoppborg (ja).
Nåja, efter frågesporten rensades bordet och folket samlades – det var dags för clementinhockey! Det var ungefär precis vad det låter som, hockey med en clementin. Kruxet är att man bara får använda armbågarna, så helt lätt är det inte. En armbåge i mitt öga senare och diverse andra skador avslutades spelet och tro det eller ej, men detta vann faktiskt vårt lag!

Resten av festen förflöt sedan ganska obemärkt förbi, förutom tolvslaget förstås. Då skålades det med skumpa och röktes cigarr samtidigt som vi kikade på raketerna och ufo:na (!). Kramar delades ut till höger och vänster alla verkade glada.

Albin, Andreas och Kalle strax efter tolvslaget

På tillbakavägen pratade jag med lustigkurren #1, det vill säga Albin.
Albin: vad fick du i julklapp i år?
Jag: åh! *börjar räkna upp mina julklappar*
Albin: va?! Har du redan firat jul i år, det har inte jag!

Andreas och jag senare under kvällen.

Efter mer prat och dans var det dags att sova, har ingen aning om vad klockan var men det var en bra bit in på småtimmarna i alla fall!

Vaknade idag på det antagligen bästa sättet; Kalle spelade gitarr. Bra dessutom. Snacka om att vakna upp lycklig till ett nytt år.

Sammanfattningsvis var det en fin fest. Skulle nog faktiskt kunna säga att det var mitt bästa nyår hittills. Hoppas att  resten av 2010 blir lika bra som denna kväll.

Jag har hela kvällen haft fullt upp med att göra lite finjusteringar här på bloggen, som ni kan se. Just nu har jag ingen header, men det kommer snart kan jag lova. Just nu behöver jag bara sömn!

Troligtvis har väl ingen av er missat att det är julafton idag. Alla sitter väl hemma och har sina traditioner och umgås med släkt & vänner. Det är i alla fall vad jag ska göra idag. Alldeles snart kommer mormor och morfar, och då ska vi äta julmat. Senare ska jag ta en sväng förbi Alicia och önska God Jul, och sen ska jag till Andreas ikväll och mysa med honom.

I år är dock lite annorlunda än tidigare år, vi ska nämligen fira jul ”på riktigt” på annandagen. Det beror på att då kommer Annika och Company hit ända från Schweiz! Så himla underbart det ska bli, för det var ju trots allt ett tag sen vi firade allihopa tillsammans. Jag, mamma, pappa och mina systrar och deras familjer. Fint.

Hoppas ni får en härlig dag! God jul!