Bläddrar bland inlägg Musik

Ni känner säkert igen detta scenariot: du har sett en sak som inte känns helt okej för dig, och ändå kan du inte fortsätta leta efter mer. Du vill ha mer Mer MER även om det gör dig lite ledsen i ögat.
Vilket fenomen, huh?


Jag är inne i en Sonata Arctica-period just nu. Kollade igenom lite bilder från konserten. Vad tror ni att jag hittar?

Inte en ring på vänstra ringfingret i alla fall. Utan TVÅ. Så Tony Kakko är gift?!
Hur går det ihop sig? Han ska ju egentligen vara heart-broken i och med alla tragiska och underbara låtar han skrivit. En människa kan ju inte bara hitta på sådant, utan han måste ha blivit riktigt sviken en gång i tiden tycker man.

Dum som jag är googlar jag lite. Japp, han har ett förhållande. Inte nog med det hittar jag en gammal intervju med honom där han fick just frågan ifall hans låtar handlar om någon specifik tjej. Hans svar är ”No, they are all just imaginary songs, I’m actually more then 8 years with the same girlfriend, so its not about all these girls that I met or something…”. Varför googlade jag? Detta ville jag inte veta?!

Men jag googlar lite till eftersom jag är nyfiken på vem hon är. Jaha, hon heter Katrina Thompson. Ska jag leta upp en bild…? Nej, där går gränsen (ok, ärligt talat så hittade jag inte någon bild, jag försökte ju!).

Nu är min illusion spräckt..

Okej, det är faktiskt inte helt sant, jag älskar fortfarande Sonata Arctica, kanske mer än någonsin, även om jag får veta saker som inte riktigt känns helt okej för mig.

Sonata Arctica live den 14/12 2009, Trädgår’n Göteborg.

Som de flesta kanske redan vet är Sonata Arctica mitt absoluta favoritband och har varit ända sedan jag för första gången hörde dem för fem år sedan. Musiken, instrumenten, allt är perfekt. Låttexterna är underbara och träffande och Tony kan få vilket ord som helst att låta magiskt.

Jag har ju redan sett dem live en gång för två år sedan. Den konserten var också underbar (och faktiskt bättre rent låt-mässigt), men denna konserten var bara så himla bäst!

Mötte upp Heyli, Emma och co utanför Trädgår’n. Var lite nervös först men alla var hur trevliga som helst  och de gjorde verkligen min kväll guld värd! Tillsammans gick vi och lyssnade på det första förbandet men vände snabbt om då de inte alls var särskilt bra. Minns inte ens vad de heter, så det säger väl det mesta. Istället begav vi oss till baren.

Det andra förbandet – Delain – var däremot riktigt bra. Kul att upptäcka nya band sådär! Dessutom var sångerskan riktigt snygg så lite dreglande blev det också, haha.

Efter Delain blev det en liten (liten och liten, säkert 45 minuter) paus men den fördrevs tillsammans med det goa gänget. Återigen, var det så himla trevligt sällskap. Underbart att ha hittat någon som delar min passion.

Nåväl, så småningom började ju även Sonata Arctica spela och jag blev lika mållös som jag blev förra gången. Det var så underbart. Så vackert. Känslan går inte att beskriva! Bäst på hela kvällen var nog när de inledande tonerna till ”Last Drop Falls” strömmade ur högtalarna och sångerskan i Delain sjöng duett tillsammans med Tony. Totalt otippat och jättevackert!

Fast lite besviken var jag allt, för jag tyckte att de valde helt fel låtar. Enligt mig var det för mycket från det näst senaste albumet och för lite från de riktigt gamla albumen, samt de nya. Hade jag fått önska hade dessa låtar spelats också/istället:

Från nya albumet ”The Days of Grays”:
In the Dark
Zeroes
Deathaura

Och från de äldre albumen:
The Misery (såklart, det är ju trots allt världens bästa låt)
Champagne Bath
Silver Tongue
Victoria’s secret
Broken

Men trots några missade låtar var jag ändå världens lyckligaste tjej under konserten. Längtar redan till nästa gång!

Adam Lambert.

Ni som känner mig eller åtminstone har läst min gamla blogg vet att jag har någon slags besatthet för andrapristagaren i förra säsongens American Idol. Så himla kul det var när Andreas och jag satt bänkade framför finalerna och höll tummarna för vår älskling (ja, vår älskling, och troligtvis var/är Andreas ännu mer besatt än vad jag är!).
Hur som helst så kom han ju tyvärr bara tvåa men lika bra är nog det. För idag har han nämligen släppt sitt alldeles egna album!

For your entertainment.

När jag hörde den första singeln för första gången trodde jag att jag skulle dö. Efter att i American Idol gjort skitmånga riktigt bra framträdanden var singeln ”for your entertainment” en riktig pinsam besvikelse. Britney Spears/Lady Gaga all over helt enkelt. Blev lite rädd att hela albumet skulle vara en mischmasch av massa dryga disco-fjortislåtar.

Men nu när jag sitter här med facit i hand, så är jag inte besviken längre. För albumet heter faktiskt ”For your entertainment” utav en anledning. Det finns låtar för alla där helt enkelt!
För efter att ha samarbetat med stora namn så som Linda Perry, Lady Gaga, Muse, Pink och Max Martin kan det ju inte bli annat än ett kanonbra debutalbum!

Jag älskar Music Again (skriven tillsammans med Justin Hawkins från The Darkness!) Time for miracles är inte heller helt dålig, den är ju dessutom soundtracket till filmen 2012! Men mest av allt älskar jag Soaked som Muse har skrivit. Helt u n d e r b a r.

Jag lovar att Adam Lambert en dag kommer bli stor i Sverige också, och kom då ihåg var ni läste om honom först!

För någon vecka sen tänkte jag ”shit, jag vill inte redan ha höst”. Tanken på att stoppa undan sommarkläderna längst ned i byrån var inte alls lockande. Men nu..

Jag vet inte om det är de vackra löven som gjorde det? Alla sprakande färger och alla mysiga koftor och halsdukar.

Nej. Jag vet precis vad det var som gjorde det. Det var denna videon:

This is halloween, halloween, halloweeeen

Tanken på halloween och allhelgona känns av någon konstig anledning sjukt lockande i år. Jag har aldrig varit ett fan av halloween tidigare, men jag blev plötsligt jättesugen på att fira det. Eller så är det kanske helt enkelt tanken på lov som gör det?

När vi ändå talar om halloween-stämning måste ni ju lyssna på toccata and fugue. Klassiskt stycke av Bach. Klassisk musik när den är som bäst.

(bilden är klickbar)

Musik är något som för de flesta människor betyder extremt mycket. Jag vet inte hur det är för dig men för mig är det så att musiken har hjälpt mig genom många tuffa perioder. Men inte bara när man är ledsen är musiken viktig, den bjuder på så mycket glädje också. Musik är helt enkelt underbart.

Jag har i alla fall sammanställt en liten lista på några av mina favoritartister genom tiderna. Har försökt att dela upp lite i genres, men det är svårt att placera folk i fack bara sådär. Men jag har i alla fall gjort lite grova kategoriseringar, så klaga in på att jag inte har prickat in exakt rätt genre på ett band.

Metal:
Sonata Arctica, Supreme Majesty, Nightwish, Hammerfall, Edguy, Evanescence, Apocalyptica, Avantasia, Dream Evil, Rhapsody (of Fire, usch!), Sabaton, Avantasia

Klassisk rock:
Bruce Springsteen, Beatles, Moody Blues, Queen

Rock:
Kiss, Guns n’ Roses, Aerosmith, Mötley Crüe, D-A-D, Goo Goo Dolls

Alternativt/Övrigt:
Muse, Glasvegas, Kings of Leon, Counting Crows, Remy Zero, Death Cab for Cutie

Har gjort två spellistor på Spotify för er som är intresserade, med blandade låtar av ovanstående artister. Hoppas ni gillar’t.

Lugna.
Fartfyllda.

Enjoy!